De lämnar oss och kommer åter, om och om igen. De hittar alltid tillbaka. Tillbaka hem. Vilket nu hemma är. Funderar de över det? Nej, det gör de ju inte, det är det som skiljer djur från människor, jag vet, men ändå. Undrar de någon gång? Ältar de någon gång identitet och tillhörighet? Tänker någon av dem någon gång att: nej, det här är inte för mig?
Händer det någon enstaka gång att den som ligger där längst bak till höger slackar av lite på farten och tänker:
Nu.
Nu får de flyga vidare utan mig,
jag stannar här,
kanske tar till vänster istället...
Du er ein fin poet, Ebba. Så vakkert, så tankefullt.
SvaraRaderaVelkomen heim til Edland i morgon. Me gler oss så veldig. ;-) Kjakar og godhelsingar til alle fire :-)
SvaraRadera